flingan79

Jag måste få dela med mig lite av de övervälvande kännslor som bara kommer varje gång jag ser på våran älskade Wilmer.

Det är så svårt att förstå att den finns en sådan otrolig kärlek som den man känner för sitt barn.
Jag kunde aldrig ana....
Det gör liksom nästan ont i kroppen på nå´t sätt, fast mangnetiskt. Svårt att förklara.
Det märkligaste är att man tror, för varje dag som går att nu kan man inte älska mer, det här är det mesta en kropp förmår,, men när morgondagen kommer så har kärleken vuxit änn lite mer. När jag vaknar så är det hans söta glada ansikte som jag ser först, han liksom skiner upp och hans kärlek lyser i ögonen. Skulle lätt kunna sitta hela dagarna och snuffa på honom.
Jag kallar honom offta för snuffe, har blivit mitt smeknamn pål honom.
Nu har han dessutom verkligen blivit en egen liten person med bestämda åsikter, han vet vad han vill ha och inte.

Lite om min kärlek till det bästa jag vet......................


MR Snuff




Ha en fantastisk fredag. Nu ska jag iväg och köpa godis!

kram.